Det var min första beskrivning av mig själv i denna blogg. Blir nästan skrämd när jag inser hur fort jag pendlar från att vara rasande arg/sjukt ledsen/överlycklig. Ibland tycker jag att det är otroligt jobbigt att jag är så, men ibland så är det också otroligt skönt. Att gå ifrån så ledsen så att det känns som att hjärtat har spruckit i tusen delar att ingen tycker om en, och att man bara vill göra någonting för att få slut på hela livet till att gå vidare och se de bra saker i livet så fort - det är en fantastisk egenskap. Ibland gäller det bara att påminna sig själv om det.
Avslutade nyss ett samtal med mor min. Hon får mig alltid på så bra humör, hur ledsen jag än är så lyckas hon alltid vända och vrida på allting till nya perspektiv. Just nu bara sista veckan har det varit jobbigt, mer än någonsin i skolan och otroligt mycket press från lärare. Så bra som det har gått för mig i skolan denna termin har det aldrig någonsin gjort och det känns så himla bra, men när mentorer och lärare ger mig så mycket cred hela tiden för det (ja, jag hörde hur det där lät, tolka på eget sätt) så blir det genast skitjobbigt verkligen när man misslyckas och hoppas hela tiden på att det inte ska förändra deras syn på en hela tiden. Är det bara jag som känner så eller gör alla det som det går bra för i skolan? Om det är så, så kan jag inte förstå mig på er som alltid varit duktiga i plugget och har orkat kämpat med all press att inte misslyckas.
Nåväl. Mamma sa det till mig, "hur lätt har du det då?" och det är fan helt rätt. Mitt privatliv är helt i skiten just nu, otroligt mycket press i skolan, jobb, att vara 18 och bo själv 65 mil hemifrån mammas trygga famn, körkortsplugg, sköta en helt egen bostad (diska,städa,tvätta,laga mat), sköta ekonomin helt själv och utöver det så ska man vara människa och bete sig bra mot folk, umgås, festa, faktiskt bete sig som en 18åring.
Det är så jävla mycket man ska göra hela jävla tiden, och nu kommer jag låta som Sveriges absolut mest egostiska människa. Men nu får det vara nog! Jag orkar inte mer, jag väljer bort alla andra nu, jag är less på att göra saker som jag inte egentligen vill göra för att nöja andra som sedan förstör för mig själv, jag är less på att anstränga mig och vara med människor som bara suger och suger energi hela tiden. Jag tänker omge mig själv bland människor som ger mig positiv energi, som VILL MITT BÄSTA och som inte skulle tycka att jag lät äcklig för att jag säger detta nu men här har ni det!
Jag väljer mig själv
