Det var min första beskrivning av mig själv i denna blogg. Blir nästan skrämd när jag inser hur fort jag pendlar från att vara rasande arg/sjukt ledsen/överlycklig. Ibland tycker jag att det är otroligt jobbigt att jag är så, men ibland så är det också otroligt skönt. Att gå ifrån så ledsen så att det känns som att hjärtat har spruckit i tusen delar att ingen tycker om en, och att man bara vill göra någonting för att få slut på hela livet till att gå vidare och se de bra saker i livet så fort - det är en fantastisk egenskap. Ibland gäller det bara att påminna sig själv om det.
Avslutade nyss ett samtal med mor min. Hon får mig alltid på så bra humör, hur ledsen jag än är så lyckas hon alltid vända och vrida på allting till nya perspektiv. Just nu bara sista veckan har det varit jobbigt, mer än någonsin i skolan och otroligt mycket press från lärare. Så bra som det har gått för mig i skolan denna termin har det aldrig någonsin gjort och det känns så himla bra, men när mentorer och lärare ger mig så mycket cred hela tiden för det (ja, jag hörde hur det där lät, tolka på eget sätt) så blir det genast skitjobbigt verkligen när man misslyckas och hoppas hela tiden på att det inte ska förändra deras syn på en hela tiden. Är det bara jag som känner så eller gör alla det som det går bra för i skolan? Om det är så, så kan jag inte förstå mig på er som alltid varit duktiga i plugget och har orkat kämpat med all press att inte misslyckas.
Nåväl. Mamma sa det till mig, "hur lätt har du det då?" och det är fan helt rätt. Mitt privatliv är helt i skiten just nu, otroligt mycket press i skolan, jobb, att vara 18 och bo själv 65 mil hemifrån mammas trygga famn, körkortsplugg, sköta en helt egen bostad (diska,städa,tvätta,laga mat), sköta ekonomin helt själv och utöver det så ska man vara människa och bete sig bra mot folk, umgås, festa, faktiskt bete sig som en 18åring.
Det är så jävla mycket man ska göra hela jävla tiden, och nu kommer jag låta som Sveriges absolut mest egostiska människa. Men nu får det vara nog! Jag orkar inte mer, jag väljer bort alla andra nu, jag är less på att göra saker som jag inte egentligen vill göra för att nöja andra som sedan förstör för mig själv, jag är less på att anstränga mig och vara med människor som bara suger och suger energi hela tiden. Jag tänker omge mig själv bland människor som ger mig positiv energi, som VILL MITT BÄSTA och som inte skulle tycka att jag lät äcklig för att jag säger detta nu men här har ni det!
Jag väljer mig själv
Igår lyckades sambon få med mig till Coop. Vet inte riktigt varför men jag har verkligen svårt för den affären.. överlag så tror folk att det är mycket billigare på coopen är på ica. Fast sanningen är den att det inte stämmer. De vill framstå som en billigare affär. När du går in på ica är det första du ser färska grönsaker och frukter i ett sken som gör att dom ser helt underbara ut, samtidigt känns det lite lyxigare. När du däremot går in på coop slås du efter första dörren av en stark alkoholdoft av alla pantburkar, därefter går du vidare genom andra dörren och där har dom lastat en gigantisk trave med extrapris läsk. "Oj så inte alls lika fräscht men billigt det känns här!" Sanningen är den att själva varorna kostar lika mycket i genomsnitt, däremot så har de ofta fler "kort datum pris"och det är ju schysst när man inte har så bra ekonomi det ger jag med mig om.
Nu brusade jag iväg lite.. det jag skulle komma fram till var att vi gick dit igår och att dom hade "kort datum pris" på typ alla grejer vi ville ha. Så nu har vi nästan.. väldigt mycket nästan ett fullt kylskåp! Sitter och längtar efter middag nu..
Idag har jag varit i skolan, där jag utbildar mig till kock! Så idag hade vi skistar där som har konferans.. =vi langar fram lunch, vinprovning och middag. Skoj skoj skoj. Vilket meningslöst inlägg
Nej nu ska jag diska, farväl
Himla typiskt mig -att säga till folk "det är lite som ditt och mitt förhållande" och jag både hör och ser på dom att dom undrar vad fan jag menar. Men är det inte lite så? Att man skapar förhållanden med alla människor i sin närhet? Ett förhållande behöver väl för Guds skull inte betyder snopp i framstjärt, snopp i bakstjärt eller finger i mussla. Det är väl så mycket mer än så?
Jag tycker om de förhållanden med lite oskarpa kanter, rund ring möter fyrkant och där i mitten någonstans så blir det någon blandras av något vackert. Exempelvis Johannas och mitt föhållande. Jag presenterar oss som sambos till människor jag aldrig träffat förut. Tänker inte på att de inte tänker som jag utan tror direkt att vi är lebbar. Det är underbart på ett skrattretande sett. Står och har hittat ragg på krogen, johanna attenderar -jag presenterar oss som sambos -han lämnar nervöst situationen.
Här är vi, i våran trivsamma lila etta som vi så kärleksfullt delar. Vi städar och försöker få fint för att må bättre, fast att jag egentligen trivs som bäst i röran. Jag skriker på stackarn för att hon pratar med mat i munnen, andas för högt eller smaskar. Det är nog det jag har som svårast för -när hon smaskar. Och tur är väl det! Tänk så mycket värre det hade kunnat vara. Vi bor ju endå i en liten etta, finns inte allt för mycket utrymmen att krypa in i sig själv på. Det är liksom vi nu -fast tillsammans på några få kvadratmeter. Rund boll och fyrkant. Där någonstans kompromissar vi upp varandras positiva och negativa sidor och möts på mitten. Och visst är det härligt allt. Men nu har några av mina fantastiska tjejkompisar kommit för att äta härligt poppade kastrull popcorn och ge varandra värme i våran lilla etta. Också typiskt mig -zigenar pau "alla ska vara med" en riktig tattar familj kommer jag få i framtiden. En sån som packar oorganiserat på natten när flyget går dagen efter och inte har tillräckligt många resväskor så att jag använder platspåsar. Hoppas dom fina mammorna kollar snett på mig då. Då ska jag vänligt le och vandra vidare. Min underbara tattar familj. Hoppas dom föds med asbergers och dreads.
Har nu bestämt mig för att låta inspirationen flöda. Ett försök, lamt eller bra får vi la se, till att försöka hitta mig själv kanske. Komma in i mig själv. Lära mig vilka som ger mig positiv och negativ energi. Nej, lära mig att ge mig själv positiv energi. Ja, summering -lite som terapi. Ett försök att förhindra söndagsångesten och få en balans i mitt light manodeprissiva beteende. Euforisk i ena stunden och lätt deprimerad i andra.
Min blogg kommer förmodligen inte handla om snygga klänningar från Nelly eller ett överdrivet klyschat beteende om att mitt liv är perfekt. Låt oss komma ihåg -Vi lär av våra misstag och de som är perfekta och aldrig gör några, de stannar väl på samma plats för resten av livet. Hur party skulle det vara?
