Igår lyckades sambon få med mig till Coop. Vet inte riktigt varför men jag har verkligen svårt för den affären.. överlag så tror folk att det är mycket billigare på coopen är på ica. Fast sanningen är den att det inte stämmer. De vill framstå som en billigare affär. När du går in på ica är det första du ser färska grönsaker och frukter i ett sken som gör att dom ser helt underbara ut, samtidigt känns det lite lyxigare. När du däremot går in på coop slås du efter första dörren av en stark alkoholdoft av alla pantburkar, därefter går du vidare genom andra dörren och där har dom lastat en gigantisk trave med extrapris läsk. "Oj så inte alls lika fräscht men billigt det känns här!" Sanningen är den att själva varorna kostar lika mycket i genomsnitt, däremot så har de ofta fler "kort datum pris"och det är ju schysst när man inte har så bra ekonomi det ger jag med mig om. 
 
Nu brusade jag iväg lite.. det jag skulle komma fram till var att vi gick dit igår och att dom hade "kort datum pris" på typ alla grejer vi ville ha. Så nu har vi nästan.. väldigt mycket nästan ett fullt kylskåp! Sitter och längtar efter middag nu.. 
 
Idag har jag varit i skolan, där jag utbildar mig till kock! Så idag hade vi skistar där som har konferans.. =vi langar fram lunch, vinprovning och middag. Skoj skoj skoj. Vilket meningslöst inlägg
 
Nej nu ska jag diska, farväl
Himla typiskt mig -att säga till folk "det är lite som ditt och mitt förhållande" och jag både hör och ser på dom att dom undrar vad fan jag menar. Men är det inte lite så? Att man skapar förhållanden med alla människor i sin närhet? Ett förhållande behöver väl för Guds skull inte betyder snopp i framstjärt, snopp i bakstjärt eller finger i mussla. Det är väl så mycket mer än så?
 
Jag tycker om de förhållanden med lite oskarpa kanter, rund ring möter fyrkant och där i mitten någonstans så blir det någon blandras av något vackert. Exempelvis Johannas och mitt föhållande. Jag presenterar oss som sambos till människor jag aldrig träffat förut. Tänker inte på att de inte tänker som jag utan tror direkt att vi är lebbar. Det är underbart på ett skrattretande sett. Står och har hittat ragg på krogen, johanna attenderar -jag presenterar oss som sambos -han lämnar nervöst situationen. 
 
Här är vi, i våran trivsamma lila etta som vi så kärleksfullt delar. Vi städar och försöker få fint för att må bättre, fast att jag egentligen trivs som bäst i röran. Jag skriker på stackarn för att hon pratar med mat i munnen, andas för högt eller smaskar. Det är nog det jag har som svårast för -när hon smaskar. Och tur är väl det! Tänk så mycket värre det hade kunnat vara. Vi bor ju endå i en liten etta, finns inte allt för mycket utrymmen att krypa in i sig själv på. Det är liksom vi nu -fast tillsammans på några få kvadratmeter. Rund boll och fyrkant. Där någonstans kompromissar vi upp varandras positiva och negativa sidor och möts på mitten. Och visst är det härligt allt. Men nu har några av mina fantastiska tjejkompisar kommit för att äta härligt poppade kastrull popcorn och ge varandra värme i våran lilla etta. Också typiskt mig -zigenar pau "alla ska vara med" en riktig tattar familj kommer jag få i framtiden. En sån som packar oorganiserat på natten när flyget går dagen efter och inte har tillräckligt många resväskor så att jag använder platspåsar. Hoppas dom fina mammorna kollar snett på mig då. Då ska jag vänligt le och vandra vidare. Min underbara tattar familj. Hoppas dom föds med asbergers och dreads.
Har nu bestämt mig för att låta inspirationen flöda. Ett försök, lamt eller bra får vi la se, till att försöka hitta mig själv kanske. Komma in i mig själv. Lära mig vilka som ger mig positiv och negativ energi. Nej, lära mig att ge mig själv positiv energi. Ja, summering -lite som terapi. Ett försök att förhindra söndagsångesten och få en balans i mitt light manodeprissiva beteende. Euforisk i ena stunden och lätt deprimerad i andra. 
 
Min blogg kommer förmodligen inte handla om snygga klänningar från Nelly eller ett överdrivet klyschat beteende om att mitt liv är perfekt. Låt oss komma ihåg -Vi lär av våra misstag och de som är perfekta och aldrig gör några, de stannar väl på samma plats för resten av livet. Hur party skulle det vara?